Bakfällor och inspiration

Tänk så litet som ett ord kan göra så att man mår dåligt. Att man faller tillbaka på noll igen. Alla onda tankar kommer och man försöker vifta bort dem men de är som klister, superlim. Jag ser en liten tjej på drygt 10 år med lår smala som min arm. känslorna väller upp, hur ser jag ut egentligen? Jag borde göra något. Men jag kommer aldrig lyckas, misslyckad är vad jag är. Den milda rösten som är täckt av allt det negativa hörs knappt. Hon är tio år, hon har inte fått kurvor än. Det är inte riktigt kvinligt.

Tittar runt på internet på olika bloggar, hittar en mening som gör att hela världen vänds.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0