Det här har växt i mig

Kvällsfika och Håkan, det kan inte bli mycket bättre. Sömnen tar tag i mig och jag känner hur jag inte kan stoppa den. Så skönt. Inga jobbiga tankar som bara känns värre på natten. Inga blickar att försöka sudda bort. Istället mot landet där allt kan hända. Jag faller, faller mot golvet. Känns som flera minuter, tills jag rycker till. Det funkar, det är bara att lägga sig på mage igen och gå i dvala igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0