Coffee & Rain

Va fan är det för fel på mig? Jag är tjejen som väntar, tänker att det ska komma bättre tillfällen. Varför kan jag inte bara köra på och sluta på tänka på alla konsekvenser. Jag måste chansa nån gång, jag vill inte tänka på vad jag skulle gjort i efterhand. De människor som satsar måste även vara de mest nöjda, de känner att de gjort vad de kunde. Att de gjort något modigt som förhoppningsvis har gjort dem starkare. Det här året ska jag verklien försöka vara tjejen som kör på, tjejen som inte tänker så onödigt mycket på vad som kan bli fel utan är en såndär skönt spontan person. Men jag försöker även intala mig själv att det finns andra chanser. Det kommer aldrig sluta vara omöjligt att hitta nån man gillar, plugga vidare eller något annat man vill uppnå.

Menjag blir bara trött på mig sjläv när någon skriver något så fint och jag bara drar mig tillbaka. Jag blir kanske glad först, lite nyfiken men sedan övergår det till rädsla. Sedan är det sumpat, chansen är borta och jag känner mig bara misslyckad. Nästa gång så ska känna efter hur den första känslan jag får känns, och förhoppningsvis följa den.

Haha väldigt tråkigt inlägg. Nu ska jag snart på chillfest hos Carro. Idag har jag fikat med Moa och snackat om nya skolorna.



Juste, Molly har även skaffat facebook så adda henne, hon har inte så många vänner än så länge!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0