Elin

Så många minnen, så många känslor. Skratt, gråt, rädsla, panik, stolthet. besvikenhet. Tiotal olika på några minuter. Att tolka och förstå, det är det svåra. Förstå att männiksor med leende på läpparna kan vara helt jävla förstörda innuti. Att den avskärmad och tystlåtna i själva verket känner hur den trivs. Saker man håller inom sig, som inte andra ser. Handligar som för andra är helt absurda, men i sin egen välrd är helt naturliga. Hur kan det vara så svårt för oss männisskor att förstå? Och ändå är vi så lika.