Love is a battlefield
Dagen har känts seg, skola från kvart över åtta till tre. Har var en oroligt gullig dotter och gjort middag till min familj. De tyckte att det var gott men jag är ändå missnöjd. Känns som jag misslyckas hela tiden. Små och stora saker. Sen så är jag alltid så rädd, rädd för att göra saker jag aldrig gjort. Jag vågar inte för att jag inte kan tänka mig känna den ilande känslan efter om det går helt åt skogen. Orkar inte med att jag har börjat skriva uttryck som "åt skogen" heller, vem fan använder det uttrycket?
Nu har jag lust att titta på en dokumentär, fattar inte vad felet med mig är idag. Vill även bli brun som på de bilder jag tagit från sommras. Men jag har en liten regel, jag får inte fuska mig till bränna med solarium. Men det skulle vara så underbart att ligga i den mänskliga grillen och komma ut därifrån rödkindad och känna lukten av bacon. Fast helst skulle jag vilja åka utomlands. Grekland eller Thailand. Jag kan tänka mig härligt det skulle vara att ligga och jäsa i solen medan man tänker på alla hemma i Sverige som inte ens vill gå ut. Ja man säger väl att skadeglädjen ger den största lyckan.
