11 september 2011
Tio år senare efter de stora attackerna. Tänk att en händelsefull dag kan göra en sån stor påverkan på oss. Jag kommer ihåg att jag kom till skolan, precis som en vanlig dag. Satte mig vid min bänk och tittade förvånat upp på läraren. Hon såg så seriös och sammanbiten ut. Hon berättade vad som hade hänt och ärligt talat tyckte jag inte att det lät som en sån stor grej, det händer ju hela tiden i filmer tänkte jag väl. På tv:n visades repriser på kraschen om och om igen men jag fattade nog aldrig hur allvarligt det var. Men nu när jag tänker på hur många oskyldiga som har dött får jag ont i magen. Hur många som har blivit oskyldigt anklagade och som fått ta skiten av det några få människor orsakat. Hur många som fått beskedet att deras vänner/familj har blivit dödad.
Jag vet inte vad jag skulle göra om det hände nån av mina närmaste.
Jag vet inte vad jag ska säga mer än jag tänker på er.
Jag vet inte vad jag skulle göra om det hände nån av mina närmaste.
Jag vet inte vad jag ska säga mer än jag tänker på er.
Kommentarer
Trackback