Neverland
Har ni någon gång känt er sådär mellan i humöret? Lagom glad, lagom ledsen, sådär jävla svennelagom. Jag känner mig liksom tom inombords, mitt i ingenstans men samtidigt mitt i smeten. Jag har ingenting att förlora, jag kan bara satsa allt ut. Men jag vill samtidigt inte riskera något. Tänk om allt blir fel, allt skiter sig och jag ligger nere på noll igen. Jag har ingen lust för att kämpa, men jag är ändå så rädd för att misslyckas. Jag vet att det inte kan hända någonting om jag inte försöker göra något men jag orkar fan inte ta upp den där stridsyxan igen. Det tar kraft, tar tid.
Jag känner en massa olika när jag tänker på framtiden. Lättnad, besvikelse, lycka, sorg, svaghet, ilska är bara några. Kommer jag misslyckas än en gång, eller gått stora men vingliga steg framåt? Jag hoppas på att ha byggt upp mig, att bli starkare. Att kunna se det med egna ögon, se att jag har förändrats.
Jag känner en massa olika när jag tänker på framtiden. Lättnad, besvikelse, lycka, sorg, svaghet, ilska är bara några. Kommer jag misslyckas än en gång, eller gått stora men vingliga steg framåt? Jag hoppas på att ha byggt upp mig, att bli starkare. Att kunna se det med egna ögon, se att jag har förändrats.
Kommentarer
Trackback
