Skriva av mig
Jävla fucking grej som har envisats att sitta kvar i mitt huvud. Hur dum får man vara. JAg har upplevt det här så många gånger och ändå är jag lika lättlurad som innan. Jag är fan den orsmartaste människa som finns. JAg kommer fan typ döda mig själv om jag inte tar den här chansen. JAg kommer aldrig i hela mitt liv förlåta mig själv. Snälla låt mig fatta att jag måste kämpa. Mamma och pappa tjatar och jag tar det bara som kritik, varför fattar jag inte att de bara vill ge mig en chans? Att de är de som vill mig gott. Men ändå så vill jag vara envis mot dem och göra exakt vad de inte vill, varför använder jag bara inte envisheten inåt? Varför är mitt huvud så jävla sinnesrubbat. Jävla störning.
Kommentarer
Trackback
