Alla vi som nånsin känt det här
Alla mår dåligt i vissa perioder. Vissa håller inne med det, skrattar och ler för att inte verka sårbar. Andra har lättare att släppa på trycket och visa sina känslor. Hur man än reagerar i svåra stunder är det lika jobbigt inom en. Känslan av att det aldrig kommer bli sig likt igen är igenkännande för många. Att världen aldrig kommer bli färgglad igen, bara fortsätta vara målad i en mörk dyster färg.
"Kommer jag nånsin kunna skratta igen? Har jag tillåtelse till det? Jag borde vara ledsen hela dagarna." Det var de tankar jag hade i huvudet då min morfar gick bort. Jag vaknade ofta tidigt på morgonen med gråten i halsen och sprang ned till toaletten för att inte visa tårarna. Jag ville väl verka stark, även fast det inte var till någon hjälp. Det bästa är nog att släppa ut det, lätta på hjärtat och bara berätta hur du känner. Men jag vet hur svårt det är, man kan inte tänka så långt när ångesten och sorgen är där. Men jag tror att det blir bättre, även fast det aldrig känns så. Tiden läker alla sår kan väl stämma, även fast det orsakat en spricka i hjärtat inom en.
Den här texten kanske inte är till någon hjälp men jag kan iallafall säga att du har mig här. Om du behöver prata ut, gråta, skratta eller sitta tysta och fundera så finns jag här. <3
Du är stark, mer än du vet om.
"Kommer jag nånsin kunna skratta igen? Har jag tillåtelse till det? Jag borde vara ledsen hela dagarna." Det var de tankar jag hade i huvudet då min morfar gick bort. Jag vaknade ofta tidigt på morgonen med gråten i halsen och sprang ned till toaletten för att inte visa tårarna. Jag ville väl verka stark, även fast det inte var till någon hjälp. Det bästa är nog att släppa ut det, lätta på hjärtat och bara berätta hur du känner. Men jag vet hur svårt det är, man kan inte tänka så långt när ångesten och sorgen är där. Men jag tror att det blir bättre, även fast det aldrig känns så. Tiden läker alla sår kan väl stämma, även fast det orsakat en spricka i hjärtat inom en.
Den här texten kanske inte är till någon hjälp men jag kan iallafall säga att du har mig här. Om du behöver prata ut, gråta, skratta eller sitta tysta och fundera så finns jag här. <3
Du är stark, mer än du vet om.
Kommentarer
Postat av: camilla
Okey :D hur känns det nu då? känner du dig "fri" liksom? åå tack <3
Vad ska du hitta på idag? kramisar
Postat av: camilla
Jaa de lutar nog åt o bli en helslappar dag istället:P
Vad mysigt, vad ska du o dina vänner hitta på?:)
Vad härligt att de känns så :D hur långt har du kvar ungefär? jag har också en bra bit kvar men allt känns så otroligt bra just nu och jag mår sjukt mkt bättre :D
Går du i skolan?:D
kramis
Postat av: elin
åh. vad fint du skrev. jag känner precis så. kommer jag någonsin kunna skratta igen? eller har anorexin tagit det föralltid med sig..
Postat av: Emma
åh.. tårarna rinner.. tack för att du finns <3
Trackback
